”Kastar flexit i huvet på dig”

…vissa dagar.

Såhär i examensperioder är det inte bara jag som är frustrerad, hela familjen är frustrerad.
Man kan inte hitta på nått alls, alla måsten blir med en underliggande stress som gnager att jag borde sitta å plugga…Till och med en sån simpel sak som att duscha gnager på det dåliga samvetet som säger ”Nää, nu slösar du minsann dyrbar tid”.

I dessa perioder påverkas ju såklart även hundarna, och att dom är understimulerade stressar mig ännu mer och det dåliga samvetet får sig ännu en törn.
Som jag sagt tidigare är hundarna relativt duktiga på att klara dessa HIMLA dötråkiga  perioderna och det är även därför jag valt att ha just dessa typer av hundraser.
MEN….

…självklart är det inte HELT smärtfritt utan hundpromenaderna blir dragigare (på det dåliga sättet) och hundarna överreagerar på saker som händer runt omkring.

Här om dagen hade jag haft en lång frustrerande dag i skolan med lärare som försökt få en att framstå i dålig dager inför klienter trots att man gjort allt rätt och han fel (vissa dagar är bara mycket sämre än andra även för veterinärstudenter..)
Så när jag väl kom hem var jag inte på bästa humör och på hundpromenaden valde jag därför en rutt där det brukar vara lite mindre folk och hundar.
Men det räckte med en människa för att göra dagen ännu lite sämre.

Halvvägs på promenadsträckan kommer en dam med sin mellanstora terriermix i flexikoppel och jag känner redan hur mina hundar spänner upp sig och att de inte ens går att avleda med godis….
Går åt sidan för att försöka ”rida ut stormen” så gott det går medan hon passerar….Platsar hundarna framför mig och ställer mig med ryggen åt damen å hennes hund…
Det räcker dock inte för mina hundar denna dag utan all underliggande frustration blossar upp hos dom och båda hundarna börjar skälla hysteriskt och sliter i kopplet för att komma lösa och fram till den andra hunden.
Jag försöker bara hålla fast dom så gott det går medan hon går förbi. Kollar över axeln å nog f*n har tanten låtit sin hund gå förbi i sträckt flexi ca 1 m från där jag står med mina (damp)hundar. Blir så j*vla arg och trött.
När hon sen glor och ger mig en riktigt dömande blick som att ”Herregud, uppfostra dina hundar” brister det nästan och jag har sån lust att bara skrika åt henne och slå flexikopplet i huvet på henne.
Jag har haft en dålig dag, hundarna är understimulerade till max och det är mitt fel att de agerar som de gör. Men att sen också mötas av oförstående och förakt. Det kan bli droppen.