Koögon

Idag stod ögon på schemat och därför samling i dissektionssalen…

Dissektionssalen är ingen favorit hos mig eftersom jag förknippar det med att jag går första året och ska igång och dissekera den där stackars mögliga räven som  legat i formalin i minst 3 veckor.

Vi hade iaf en trevlig lärare idag vilket gjorde saken lite bättre, och ögon är ett intressant organ….dock inget man gärna skär i hursomhelst men med god vägledning gick även detta. Vi får ju inte lägga upp bilder på vad vi gör på våra praktiska övningar grundat olika anledningar men detta är en bild jag fann på den vackraste delen av ögat (enligt mig), tapetum lucidum. 

Denna del av ögat ligger längst bak i ögat, bakom linsen, glaskroppen och näthinnan. Den finns inte hos oss människor och inte heller hos grisar.

Det är denna som gör att ex. katter kan se bättre i mörkret. Detta pga att ljuset som kommer in i ögat reflekteras flera gånger på näthinnan och inte bara en gång. (om jag uppfattade allting rätt 😉 ) Det är även denna som lyser/reflekterar då du belyser ett djur i mörker ex. när ett rådjur dyker upp på vägen när du kör bil på kvällen.

…På vägen tillbaka till omklädningsrummet mötte vi några ettor som var på väg till anatomiundervisning och då slår det mig… för det första såklart yes jag slipper den äckliga räven 😛 men också  wow, jag går faktiskt fjärde året 😀  Det är ju inget man går runt och tänker på utan dagarna går och man drömmer alltid om bättre tider. Men nu är det faktiskt mindre än hälften kvar! May the force be with us to the bitter end!

Detta är det klipp som gick varmt under mitt första år då vi hade anatomi-examen och det är fortfarande lika spot on! 

Utgifter – och annat gift….

Hur lyckas man, ibland tror jag att det bara är jag som lyckas med liknande ting….

Sitter helt sonika och antecknar på lektionen med min kulspetspenna sponsrad från DDD (Den Danske Dyrlægeforening) #varning

Stoppar den som man gör i bröstfickan när vi ska gå och göra praktiska urogenital-övningar på klinikhundarna…..

Mitt i allt så säger Kattis (min vet-bff 😉 )

– Men vad har hänt?!!

Kollar ner och tadaa…..hela innehållet i pennan har tömt sig och jag har lyckats få en del på handen som jag dragit över hela framsidan #crapcrapcrap och självklart har det gått igenom och fläckat ner min nyinköpta tröja jag har under också…..black

Lite halvt uppgiven, trött och panikslagen springer jag å letar rätt på lite (läs mycket) papper och försöker få bort en del…och visst pappret blir blått men det försvinner knappt en gnutta färg från tröjan… Testar att ta lite handsprit…får bort det från händerna…testar att få bort det på tröjan men det blir nästan bara värre…

Man kan ju säga att resten av timmen gick ut på att vara frustrerad och förklara för ALLA vad som hänt…..#sånthärhänderjubaramig

Pga att jag bara har en uppsättning klinikkläder är det himla drygt och jag orkar inte köpa nytt nu när CSN-pengarna börjar tryta…. och i ett sista försök att rädda kläderna inhandlar jag giftet klorin på hemvägen….Har aldrig i hela mitt liv använt detta medel pga alla dess miljöskadliga effekter men nöden har ingen lag säger dom….

Slänger ner kläderna i handfatet och sprutar ner dem med klorin….går sedan en tur med Leszlo för att inte bli helt uppslukad i kläderna-är-åt-h*lvete-problemet.

Efter några timmar är fläckarna kanske lite bättre men klorinet har typ bränt(?) fast fläcken och blivit brun…som sista utväg tar jag fram nagellacksborttagning och duttar på den största fläcken…..vilket då löser upp bläcket igen som rinner ut som en flod över hela tröjan….

HUR MYCKET BLÄCK ÄR DET I EN SÅN DÄR PENNA EGENTLIGEN!

Vid denna tidspunkt är allt blått; handfatet, tröjan och mina händer är totalblåa och jag känner mig som en arg Smurfan…. Jag ger upp…god Jul Caroline du får nya klinikkläder i julklapp…..

KULSPETSBLÄCK vs ME 1-0

Norr vs. Söder

Hösten är här….och därmed gråheten och höst/vinterdepressionen

Jag har hört folk uttala sig om ”Norrland” mycket och något många säger är att de skulle bli deprimerade under vintermånaderna när det är så mörkt där….

Efter att nu bott 7 år i södern (wow….när hände detta…) kan jag säga att jag blir deprimerad av att bo här söderut eftersom det är så mörkt och grått!!

Gråheten här i söder startar i slutet av september och håller sedan i sig till mars….för nån som är uppväxt i Jämtland så är detta rent ut sagt hemskt. Jämtlänningar är vana vid att iaf se himlen 5 gånger i veckan 😉

Jämtland vinter

Här utanför Köpenhamn märker man knappt nån skillnad på om klockan är 7, 12, 15 eller 19 för det är samma ljus, eller ska jag säga brist på ljus utomhus. Detta är en stor anledning till att jag kommer ta mitt pick och pack och förhoppningsvis flytta norrut så fort jag får min legitimation.

Andra anledningar till att jag vill flytta norrut är såklart möjligheten att se norrsken, vintersnön, ÅRSTIDERNA och närheten till familj.  Eftersom jag bott hemifrån i stort sett sen jag var 15 och startade på  hundgymnasiet i Småland är det alltid skönt att komma hem och att omge sig med familj och släkt.

Dessutom kan jag känna att nu har jag varit för långt hemifrån tillräckligt länge. Jag har testat att bo på andra ställen och jag kan säga att jag ändå trivs bäst i de norrländska skogarna ❤ 😉

DSC_0602

En stor sten som tynger nu är ju att jag inte kommer åka hem till jul. Detta har jag alltid gjort då jag haft möjlighet då jag gillar jul och allt kring det och anser att man då ska vara kring nära och kära. Dock har jag pga kostnader, transporttid och att 2 stora examens ligger 1 vecka efter jullovet valt att inte åka hem i år…Det tar ca 16 timmar att åka Köpenhamn-Östersund (utan strul och SJ-förseningar 😉 ) och jag åker tåg hem främst för att jag har hund och kanin med mig. Hund finns det ju möjlighet att flyga med, men inte kanin (gäller de flesta flygbolag).

Så vi får se hur denna julen blir….jag tror på grå och dötrist 😉 Bättre lycka nästa år kanske 🙂

Kort om palpation – väldigt kort

Ja sammanfattningsvis kan man väl säga att palpation är svårt. 

Idag stod mage-tarmkanal och munhåla på schemat och vi fick tack å lov en lugn labrador som låg stilla och bara säcklade ner min hand då den fick sina godbitar 😉

Vid palpation av magen/abdomen så skulle vi främst palpera efter smärta och sen försöka känna tunntarm, tjocktarm, urinblåsa och vänster njure.

Men jag tycker det är svårt att känna vad som är vad (testa själva det är inte lätt att urskilja nått som helst) och det är tur jag har hund hemma som jag kan öva på! Övning ska ju ge färdighet säger dom 😉  Tror dock jag fick ordning på den där urinblåsan till sist och försökte även hitta den på Leszlo när jag kom hem (stackars hund får stå ut med mycket! 😉 )

Leszlo fick även stå ut då jag kollade pharynx och tonsiller då våra klinikhundar inte alltid är de mest tålmodiga vovvarna när det gäller att ha munnen öppen en längre tid. Tur min hund är van vid att jag drar & bänder i honom ^^

Nu kommer det bli oerhört oerhört skönt med helg, inte så att man är ledig överhuvudtaget men jag behöver iaf inte kliva upp kl 06.00, vilket är en lättnad!

Jag är morgonmänniska men jag anser inte att det är morgon kl 06.00…..

Till sist vill jag bara dela denna fina reklamfilmen ❤

Veterinärlinjen – i med & motgång

Gud vad jag inte är van vid att kliva upp och dessutom prestera tidigt på morgonen. Gillade mina ”i-min-egen-takt-morgnar” men nu är det bara att bita ihop!

Mitt huvud dunkar lite lätt och ögonen vill bara falla ihop och ändå så måste jag fortsätta läsa kapitlet om kardiologi och dessutom lägga saker på minnet.

Överallt utom i sarkastiskt skämtsamma små ”veterinärhögskolan-animationer” ser jag hur vet.studenter försöker måla upp nån ljusrosa bild av hur intressant och lärorikt och underbart det är att plugga till veterinär…och det är det IBLAND(!) men oftast INTE…det enda JAG vill som veterinärstudent är iaf att bli ”fullärd” och utlärd och kunna gå vidare i mitt liv.

Därför tror jag bland att jag inte är ägnad till att vara veterinärstudent egentligen…. Överlag så verkar alla så präktiga, ordentliga och seriösa…kanske de faktiskt tycker att allt är ljusrosa…..alla vill inhämta så mycket kunskap som möjligt och hujjedamej om nån råkar säga att nått är trist :O :O  Själv känns det mest som att jag klarar utbildning på vilja och envishet.

DSC_0011

Anledningen till att jag pluggar till veterinär är enbart pga min förkärlek & intresse för djur samt viljan att kunna göra nytta och hjälpa. Inte det där man ljög ihop om intresse till medicin och viljan att forska om antibiotikaresistens blahablaha mm mm. när man sökte in 😉 För uppriktigt sagt så tog man ju till alla medel som fanns för att ens komma in och få en studieplats på en av de mest eftertraktade utbildningarna.

Nu i år 4 kämpar jag fortfarande med det overload av kunskap som vi förväntas trycka in i våra små huvuden och hålla kvar där, iaf fram till examensdagen och gärna lite längre också 😉

DSC_0057

Och livet är in rosenrött eller puderrosa det e fasen nattsvart ibland!

Man sitter handfallen på eftermiddagarna och undrar för det första hur man ska lyckas hålla ögonen öppna och för det andra vart i all denna kunskap man ska börja rota först.  När man så väl börjar dra i nån liten lös tråd och försöker få nån rätsida på sina anteckningar så känner man fortfarande att man måste undertrycka den där stressen som alltid ligger under ytan och gror. Den där stressen som räknar upp hur mycket du egentligen BORDE kunnat nu eller hur många kapitel du egentligen BORDE ha läst och som räknar ner dagarna till eksamen.

För här sitter jag nu 2 månader innan examen och har samma examensstress som normala studenter har 3-4 dgr innan examen.

Reaktioner jag får från omgivningen när jag uttalar mig om det här är:

”Ja, men du ska inte klaga, tänk så många som skulle vilja vara i din sits”

”Nu har du ju valt detta själv, så du kan inte skylla på nån annan” 

”Det är bara att kämpa på” 

”Det är bara å göra det”

”Det är ingen mening å klaga så mycket, det är ju det här du vill!”

”Man kan bara göra sitt bästa” 

”Du får väl se till att strukturera upp det lite bättre så blir det lättare” 

”Då får du väl se till att satsa på det här nu och inte göra så mycket annat under tiden”

”Tänk på att det bara är en kort period i livet”

I can go on and on 😉 

DSC_0104

Lyckligast är jag på sommarlovet, det enda lov vi har där vi är absolut lediga (om vi nu klarat alla våra examensprov, annars inte då heller). På sommarlovet kan man äntligen försöka hitta tillbaka till sig själv igen utan den gnagande oron att misslyckas. Under resten av året försöker man bara underhålla sina intressen i minsta möjliga mån för att inte tappa bort sig själv helt….

Och ni som nu anser att om jag nu tycker det är så himla trist och jobbigt så kanske jag har valt fel yrke….ni kan inte ha mer fel….nått jag insett under mina år på veterinärhögskolan är att det kanske kan vara uppfriskande med en veterinär som är lite mer som jag… som kan förstå den enskilda människans relation till sitt djur utan att döma och blanda in forskningsresultat….som fått kämpa för detta och inte är född med guldsked i munnen och därför inte heller ser ner på nån annan oavsett status i samhället.

Jag ska bli veterinär och jag ska bli den bästa veterinären jag kan bli och jag ska fortsätta tycka att det är ofta är jobbigt för jag tror fortfarande att det trots allt är värt det i slutändan!

Hundraser – Do’s & Don’ts

Nu har vi börjat våra praktiska smådjurskurser på studiet och vi startade igår med att utföra en allmän klinisk undersökning av hund.

På skolan finns ett antal klinikhundar som vi får öva oss på, främst hundar som ägs av studerande och anställda. Vi var uppdelade 2 och 2 och blev först tilldelad en söt bichon havanais-hane vilket inte var några som helst problem. en exemplarisk liten klinikhund!

Därefter var det dags att byta hund och hujjedamej lyckades vi inte byta till oss den mest dampiga labradoren….som många vet har jag aldrig varit nån retrievermänniska och efter denna dagen var jag det ännu mindre.

39954-dogdrool.jpg

Stod man framför denna hund och skulle anteckna fick men hela ansiktet nerdreglat av en stor slemtunga, stod man vid bakdelen flög alla ens papper all världens håll pga av den viftande svansen. Vi hade inte heller höj-och-sänkbara bord utan skulle lyfta denna klumpeduns på 30+kg upp och ner från ett högt bord (högt för mig som är bara 160-isch cm)…ner gick ju ok men vovven trodde ju såklart att allt var klart när han kom ner från bordet och sen hade han ingen som helst lust att komma upp på bordet igen…och jag är ju inte Mrs-tyngdlyftare direkt så att försöka lyfta upp denna sprattlande koloss på bordet igen var dömt att misslyckas. Tack å lov fick vi hjälp av en manlig medstuderande på 190 cm+ annars hade vi fått fortsätta undersökningen på golvet 😀

Och efter denna dagen hade man inte heller vita klinikkläder längre utan de var mer i någon brunhårig nyans….NEJ till retriever, sorry….

Idag bävade man ju lite inför att få nån lika tung och jobbig hund som igår då vi idag skulle ha fixering och hantering och blev riktigt lycklig när vi tilldelades en pytteliten italiensk vinthund!

Förutom det faktum att den inte tyckte det var så roligt att gå ut på promenad i blötan (vilket jag är van vid då jag har pinscher 😉 ) var det oerhört skönt att ha en liten vovve som man kunde vrida och vända på som man ville och där man med lätthet kunde se venerna då vi tränade på att stasa (inför blodprovstagning). Och när tiden sen kom till att byta hund var vi lite mer noggranna i vårat val och lyckades få en bichon frisé-hane som även han var trevlig och lätt att hantera (och lyfta 😉 )

Efter att träffat så mycket olika hundraser både på fritiden och på hundgymnasiet vet jag lite vilka hundar jag gillar och inte. Och visst så är det ju lite upp till individen och dens personlighet men generellt kan man ju iaf säga vad man skulle kunna tänka sig att ha hemma och inte.  Överlag så gillar jag ju de flesta hundar….men de där klumpiga, slemmiga, dampiga-vovvarna får gärna nån annan ha hemma 😉

På tal om hund  hemma….så har planeringen börjat för nästa lilla tillskott och har precis fått veta att tiken jag hoppas få en liten puppy från har börjat löpa :O 😀 Spännande, nu kommer väntan bli olidlig! *valpfeber*

…därför passande med denna söta film Partly Cloudy 🙂

Skånedraget – resultatet av helgens bravader!

Ojojoj, nu är vi hemma efter en farfylld helg i Hovdala!

   Bommeryd 

Söndagsmorgonen var lite lugnare än lördagen då man inte var tvungen att passa något förarmöte utan kunde dyka upp till sin starttid. Dock gillar ju jag framförhållning och hatar att komma i sista stund så även fast vi inte skulle köra förrän kl. 11.52 var vi på plats 09.45.

Fördelen är ju då att man också hinner se lite andra ekipage tävla vilket är skoj 🙂 Annars såg dagen ut som föregående med uppvärmning av hund lite hundsnack (och konkurrentsnack 😉 ) & att försöka hålla sig varm då det blåste och duggregnade en hel del.

På natten mellan lördag & söndag hade det regnat vilket gjorde banan tyngre att köra och spårigare. Detta märktes tydligt genom nästan hela banan och då Leszlo inte har lika mycket kraft att lägga emot i selen som de större hundarna fick jag sparka en hel del för att hålla upp farten då det kändes som att sparkcykeln sögs ner i jorden.

Efter den tyngsta backen i mitten av banan blir vi ikappkörda av schäfer-ekipaget som startat 1 min bakom oss. Låter dom passera och vi alternerar sedan en bit vem som drar och vem som ligger bakom. Efter ett 20-tal meter drar vi ifrån en bit och lägger oss 10 m framför dem. När de sista få km kommer i det slingriga plattare partiet innan målgång kommer även en man som kör dalmatiner oss hack i häl och kan skymtas i kurvorna.

Manar på Leszlo lite extra och sparkar för att hålla undan dem, men det är tungt.  Känner av förkylningen mer denna dagen och luftrören krymper sakta men säkert men jag vägrar släppa de få metrarna vi har i försprång då jag vet att vi har endast en knapp halvminut till godo om vi ska hålla kvar vår tredjeplats. Så schäfern får INTE köra om!

Sista biten in i mål ger vi våra sista krafter och spurtar in i mål, tätt följda av schäfern & dalmatinern.

Vi håller kvar vår tredjeplats men man inser sin begränsning när man kör med mindre hund och framförallt att man själv får jobba mycket hårdare.  Men lyckliga är vi oavsett och det är inte många sekunder som skiljer. Denna dag var vi endast 5 sek bakom ekipaget som kom 2a (även det en schäfer).

Brons

Vår plan nu inför våren är:

  • Att träna mer styrka (Mer vikt på kickbike (matte får väl ha nån tung ryggsäck 😉 )
  • Matte ska träna mer kondition och backträning
  • Uthållighet (kunna köra uppåt milen utan att Leszlo blir trött)

Här är alltså slutspurten från söndagen. Och som ni ser har vi dom hack i häl!

Update – Dag 1, Skånedraget

Så nu är dagen till sin ända!

Morgonen började som alla tävlingsmorgnar gör för mig med kampen att försöka få i mig lite frukost. Därefter drog vi till tävlingsplatsen där vi anmälde oss (i virrvarret), hade förarmöte & bangenomgång.

Gick en promenad med Leszlo och kikade på 4-spannen och 6-spannen när de drog iväg, sen var det dags att sitta i bilen och värma sig.

Vandrade runt, kollade lite när folk kom i mål & försökte bilda mig en uppfattning om hur jobbigt de hade tyckt att det varit 😉

Kände mig lite allmänt seg och förkyld och gick och snöt mig ett tiotalgånger, är det inte Leszlo som är krasslig på tävlingarna så är det jag….

Ja tiden snurrade iväg och sen var det dags att värma upp både sig själv och hunden, ta på sig lite andra kläder och förbereda sig.

Leszlo blev som vanligt taggad när han såg starten så fick ställa oss en bit ifrån tills precis innan ekipaget före oss startade för att han inte skulle studsa av sig för mycket energi.

Väl på startlinjen var han riktigt duktig, skrek såklart 😉 men satt förhållandevis stilla när Jimmy höll fast honom.  Sen bar det iväg, första delen av banan var flisad, vilket inte är ultimata underlaget att köra på men för hundtassar är det bra. Hade som mål att köra ”lagom fort” = inte trycka på honom för mycket för att få honom att hålla ut hela banan.

Var som jag sa i tidigare inlägg några riktigt sega backar med flis och sand i mitten på banan och det sög i benen att springa uppför dom och försökte att inte ta ut mig helt förkyld och fördärvad som jag är 😉 men hjälpte honom så gott jag kunde. Leszlo höll sig fint i kurvorna vilket gjorde att jag kunde ta dom riktigt bra. Mot upploppet var det en slingrande bana där man såg lite andra ekipage runtomkring vilket Leszlo tyckte var både lite förvirrande och lite taggande beroende på vilket håll de var påväg 😉  Men han höll sig på rätt spår och rätt var det var så såg vi mål och satsade sista sträckan. Det bästa var att då var Leszlo fortfarande inte helt slut och inte jag heller (även om det inte var långt ifrån) vilket betyder att om vi kan hålla oss på benen imorn också har vi fortfarande lite mer att ge i de där hemska backarna 😉

6 km och vi kom in på sluttiden 18 min! (bättre tid än Allhelgonadraget och lite längre distans) Nöjd! 🙂 …lite störande är det ju dock att det bara är 10 sek upp till 2an..vi vill ju slå så många schäfrar som möjligt när vi väl håller på 😉 Så vi ligger för tillfället 3a av 4 startande och tävlar mot schäfrar & stor working kelpie (kelpien ligger 1a och är samma kelpie som vann vår klass Allhelgonadraget btw). Duktig pinscher!!!! ❤

Här är dagens målgång!

Framme!

Nu är vi framme på vandrarhemmet, där vi möttes av en lång amerikansk man med stort skägg, morgonrock, foppatofflor å hatt XD Haha ja det är spännande att bo på vandrarhem! 😉

Innan vi for hit så var vi förbi tävlingsplatsen för att kolla in banan…Sammanfattningsvis kan man säga att den är lååååång och den har några backar som gör att jag antingen kommer kissa ner mig där eller vurpa rejält…haha jaja det får gå som det går…tappar nog andan på halva vägen också *missotränad.se*

Foto Jonas Nilsson

Fått i mig lite thaimat från lokala haket med så nu ska man väl förhoppningsvis stå sig ett tag (å inte bli magsjuk 😉 ). Jag får ju aldrig i mig något på tävlingsmorgnar pga mina sjukt dåliga tävlingsnerver som gör att jag bara vill ligga å spy så gäller att äta rejält kvällen innan 😀

Nu ska vi vila vila å åter vila så får vi se om jag överlever morgondagen..håll alla tummar ni har!!

PS. Leszlo har iaf godkänt sängen som ni ser 😉 Mupphund ❤